Födelsedagsfirande hemma hos Strindberg

Strindbergssällskapet och Strindbergsmuseet firade 170-årsminnet av August Strindbergs födelse  genom en inofficiell invigning av Strindbergsmuseet eget Röda Rum.

Nyblivne museichefen Erik Höök kunde visa upp ett nytt Röda Rummet för tidigare kollegan Katarina Ek-Nilsson och David Gedin ordförande i Strindbergssällskapet.

Nyblivne museichefen Erik Höök berättade för gästerna att man lyckats frigöra ett tidigare arbetsrum som nu skall användas som studie, forskar och konferensrum. Naturligtvis hade rummet fått fina röda tapeter och bar verkligen skäl för sitt namn.
David Gedin, ordförande för Strindbergssällskapet, hälsade välkommen till gästerna och därefter berättade Katarina Ek-Nilsson, som tidigare varit chef på Strindbergsmuseet, om Strindbergs
födelsedagar.
Framförallt om den numera legendariska sista födelsedagen 22 januari 1912 några månader före Strindbergs död 14 maj.
Då tågade ett fackeltåg med över 10 000 deltagare förbi hans bostad på Drottninggatan 85.
Strindberg stod då på sin balkong och vinkade med sin hatt.
Katarina Ek-Nilsson berättade också om den insamling som gav över 40 000 kronor motsvarande ett par miljoner kronor.
Det var en märklig och nära upplevelse att genom dörren ut mot balkongen i det nya Röda Rummet se räcket där August Strindberg hade stått 109 år tidigare. Han visste att det kunde vara svårt att synas.
”För att tåget skall känna igen min balkong bland alla, ställer jag ut min vackraste elektriska lampa med det röda ögat åt Tegnérlunden!…”skrev han dock till den gode vännen Rickard Bergh.

Strindbergssällskapets styrelse har beslutat att ge 2019 års Strindbergspris till författaren, översättaren och litteraturvetaren Elena Balzamo.

Bland sina många insatser för att sprida, främja och fördjupa vår kunskap om August Strindberg har Elena Balzamo publicerat den tematiska biografin August Strindberg. Visages et destin 1999 (rysk övers. Август Стриндберг. Лики и судьба, 2009; sv. övers. August Strindberg. Ansikten och öden, 2012). Därutöver Skrifdon och papper, brefkort, frimärken. Fyra essäer om Strindberg, 2012, samt ”Je suis un vrai diable”. Dix essais sur Strindberg, 2015, liksom ett flertal artiklar och uppsatser.

Text och foto: Håkan Wasén